Var är vuxennärvaron på sociala medier?

Jag är född på 90-talet. Jag anses nog ändå relativt ung för att vara utbildad socionom med några års yrkeslivserfarenhet om du skulle fråga de flesta. I mitt arbete som fältarbetare med ungdomar kan jag ofta hänga med i deras vardagliga snack om det senaste inlägget från någon influencer, men ungefär lika ofta så har jag ingen aning om vad de pratar om och känner mig 100 år gammal. Det jag dock vet är att jag inte har någon aning om hur det är att vara ungdom idag och framförallt hur det är att växa upp i en värld med sociala medier så ständigt närvarande.

sociala medier

Det jag vet om hur det är att vara ung idag är ju det ungdomarna berättar för mig. Och med detta i bakhuvudet insåg jag att det skulle vara svårt att skriva denna text utan att de skulle få vara med på ett hörn. I min arbetsgrupp använder vi redan sociala medier som ett arbetsredskap. Ett exempel är de olika kampanjer som vi arbetat med via vårt Instagramkonto där vi har belyst och problematiserat våld i ungas nära relationer via #svartsjukaärinteromantiskt, pornografins påverkan på ungdomar och samhället via #detdärmedporr samt hedersrelaterat våld och förtryck via #detdärmedheder. Dessa kampanjer finns att se igen i höjdpunkterna i vårt Instagramkonto @faltgruppenmolndal (välkomna som nya följare!). Det jag helt enkelt gjorde för att få ungdomarna mer involverade i denna text var att jag bad ungdomarna att dela med sig av sina erfarenheter utifrån olika frågor som jag publicerade i ”stories” på Instagram. Jag är medveten om att denna undersökning inte på något sätt har någon vetenskaplig grund men det ger mig ett hum om vad ungdomar upplever på sociala medier.

Majoriteten, 71 %, av de ungdomar som svarade på min undersökning använder sociala medier mer än 4 timmar per dag. Av de ungdomar som svarade så använde nästan alla både Snapchat och Instagram men även Yubo, Facebook, Youtube, Whats App, Tiktok, Pinterest, kik, Jodel och Vsco var appar som nämndes. På frågan ”Vad är bra med sociala medier” svarade många ungdomar att det är enkelheten att hålla kontakten med varandra, från hela världen, och att det möjliggör för vänskaper, både att hålla vid tidigare vänskaper men också att skapa nya. Vissa ungdomar lyfte även upp att det är så lätt att få reda på nyheter och att bli uppdaterad om det som händer samt att det är roligt att följa sina vänners liv via sociala medier.

Men det finns självklart så mycket som är problematiskt med sociala medier. På frågan ”Vad är dåligt med sociala medier” lyfte ungdomarna själva att vissa använder sociala medier på ”fel sätt”, att det används som en sköld för att anonymt kunna kränka andra och att det finns mycket rasism och mobbning på sociala medier. Men framförallt så lyfte nästan samtliga av ungdomarna all press som det medför, att det finns ett ideal som visas upp som är ouppnåeligt. Ungdomarna beskriver att de jämför sig väldigt mycket med både vänner och andra de följer på sociala medier och att detta tar upp mycket tid och tar fokus från det riktiga livet. Det finns en stor stress över att konstant vara tvungen att vara nåbar. Majoriteten, 63 %, svarar att de känner stress på grund av sociala medier och att det handlar just om att ständigt behöva vara nåbar, hetsen som finns kring skönhetsideal samt att det är stressigt att hinna med att se allas uppdateringar och bilder.

Det sistnämnda är något som vi i vår arbetsgrupp samtalar med ungdomar nästan dagligen om. Unga som växer upp idag med sociala medier ständigt närvarande blir så stressade över att alltid behöva vara nåbara samt får sämre självkänsla över de osunda ideal som visas upp. Detta samtidigt som de ska prestera i skolan, vara duktiga i sina fritidsaktiviteter och gärna ha extrajobb.

Jag tänker tillbaka på hur det var när jag var tonåring. Den viktigaste bilden som togs på hela året var den i skolkatalogen, jag hade ju ingen Instagram-profil där jag kunde lägga ut de bilder som jag var mest nöjd med. Mobbning fanns såklart men det följde inte med hem efter att skolan var slut på samma sätt som det gör idag via sociala medier. Mobiltelefon hade jag ju men den gick det egentligen bara att ringa och sms:a på. Det var en helt annan värld, men det skiljer egentligen bara 10-15 år.

Så vad är det då jag vill ha sagt?

Till alla er vuxna som har ungdomar runt omkring er på något sätt: Var nyfikna, ställ frågor, läs på och framförallt; var ödmjuka inför att ni inte har en aning om hur det är att växa upp som ung idag.

Avslutningsvis vill jag lyfta min yrkeskår, jag är så stolt över att vara fältarbetare för jag vet att många av oss redan gör allt detta. Vi ligger i framkant när det gäller användningen av sociala medier som arbetsredskap och vi har ett nyfiket förhållningssätt gentemot de ungdomar vi arbetar med. Men i den takt utvecklingen går framåt får vi aldrig stanna av. Vi kan alltid fråga lite mer, lyssna lite längre och alltid bli lite, lite bättre fältarbetare.

Elsa Björklund, Fältgruppen Mölndals Stad

Annonser

Känner du någon ung kille som gått över gränsen i en sexuell relation?

Namnlös

Hej! Jag heter Kalle Berggren och jobbar som forskare vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Tillsammans med två kollegor arbetar jag med ett forskningsprojekt om killars våld mot tjejer i nära relationer. Med våld menar vi dels fysiskt våld men också att gå över gränsen för vad som är ok på andra sätt, till exempel genom sexuella handlingar utan samtycke.

Bakgrunden till vårt projekt är att killars våld mot tjejer faller mellan många stolar i Sverige idag. När man pratar om mäns våld mot kvinnor handlar det ofta om vuxna män, framförallt 30+. När man pratar om ungdomar och våld handlar det nästan alltid om andra former av våld, oftast killars våld mot killar i olika offentliga miljöer.

Det finns därför en stor lucka kunskapsmässigt men också när det gäller olika insatser mot killars våld. Detta trots att risken för en tjej att utsättas för våld i en nära relation är betydligt högre för unga jämfört med äldre.

Vi vill därför komma i kontakt med killar i åldern 13-25 år som utövat någon slags våld mot en tjej. Det kan vara våld inom en etablerad relation (så kallat partnervåld) eller i en mer tillfällig relation (så kallat dejtingvåld). Att delta i studien innebär att träffa mig eller någon av mina kollegor för en intervju som tar runt en timme, ibland lite längre. Vi är intresserade av att höra killars egna perspektiv och erfarenheter av vad som hänt. Vi kommer också att fråga om vad de berättat för familj och vänner och hur de reagerat.

Alla namn och andra detaljer kommer sedan att anonymiseras så att utomstående inte ska kunna identifiera den som deltar. Vi som gör studien är baserade i Stockholm men åker gärna till andra delar av Sverige för att genomföra intervjuer.

Vi tror att fältarbetare kan få reda på en del information om våld och övergrepp i sin vardag. Kommer du i kontakt med killar som utövat våld mot en tjej så är vi mycket tacksamma om du kan tipsa dem om att vi söker deltagare till vår studie!

Kontakta oss genom att maila till min kollega lucas.gottzen@buv.su.se, genom att skicka sms till 0721-474158, eller genom DM på Facebook/Messenger till Lucas Gottzén.

Läs mer här: https://overgrans.wordpress.com

Tack på förhand!

Kalle Berggren, Lucas Gottzén och Hanna Bornäs
Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Kan jag hjälpa en, betyder det allt

Igår på eftermiddagen vid tretiden blev ytterligare en ung människa skjuten.
I huvudet.
Ett stenkast från där jag bor.
Genom tunneln, upp på andra sidan. Det tar exakt 4 minuter att gå. Det vet jag eftersom jag klockar varje morgon för att inte missa tunnelbanan.

Jag ser inte mina kvarter som särskilt utsatt område. En skjutning kan hända precis vart som helst. Det är snarare tvärtom. Barn som leker, trötta morsor och farsor som släpar matkassar från ICA, apoteket med Stockholms tyngsta dörr. Man får ta ifrån tårna. Precis som vilken förlängning av Stockholms innerstad som helst.

Mina gamla jobb-hoods. Jag har mött många ungdomar i Dalen. På deras arenor. Snackat skit om det mesta. Hjälpt en och annan berusad ungdom hem. Pratat med många oroliga föräldrar men även tacksamma, glada föräldrar. Ringt polisen när det luktat cannabis. Länkat vidare till andra insatser. Det ingår när man jobbar som Fältassistent. Men även skrattat så jag nästan kissat på mig. Unga människor är fantastiska.
Men vuxenvärlden har slutat prata med dem. Fråga dem hur de har det.
På riktigt.

Jag skall inte sticka under stol med att Dalen är ett svårarbetat område både för Fältare och Polis. Går man in i området från ett håll, sticker de som inte vill veta av en ut från området åt ett annat håll. Djungeltrumman går direkt.
Fältarna är här! Aina är här!
Men det är inget som är specifikt för Dalen. Så är det i många områden.
Jag har aldrig varit rädd. Även om jag jobbat just i detta område och många andra områden vid social oro och skjutningar.

Våld sätter sig i kroppen. Det går inte att värja sig emot det. Även om du inte har en relation till de som utsätts eller utsätter. Hur stark man än är som människa så sätter det sig i kroppen. Det uttrycker sig i en känsla av maktlöshet, sorg och funderingar. Vad är det som gör att en ung människa väljer att gå in i kriminalitet? För man kan ju förstå motsatsen. Människor som har en trygg tillvaro och framtidsutsikter väljer inte ett liv i kriminalitet.

Dem jag träffar i mitt nuvarande jobb som samordnare i Sociala insatsgrupper, vet oftast inte varför de är kriminella eller att de är kriminella.
Jag förstår inte heller alltid anledningen förens efter många relationsbyggande samtal. Det handlar om för få skyddsfaktorer och för många riskfaktorer.
Det handlar om pengar, om respekt och om att få känna att man är någon.
Men framför allt handlar det om våld. Att man bevittnar/bevittnat våld, eller är/varit utsatt för våld. Oftast i hemmet.
Man behöver inte vara rymdforskare för att förstå att kriminalitet är symptom på andra faktorer.
Kommer du från en socialt och ekonomiskt utsatt situation, har familj och vänner som begår brott, tidigt uppvisar ett normbrytande beteende, presterar dåligt i skolan och skolkar regelbundet och har begått strategiska brott i ung ålder så löper du stor risk att fortsätta vara kriminell.

Jag tror på att jobba mer preventivt. Man måste hitta familjer och barn utan skyddsnät i ett tidigare skede och ge dem insatser redan från start.
Ge föräldrar alla tänkbara verktyg som skulle vara till hjälp och dra på med alla insatser som går för att underlätta.
Det behövs också större ansvar från skola. Bra heltidsanställda fritidsledare som brinner för barn och ungdomar och som kan hjälpa till att hitta dem som är i riskzon. Fler fältassistenter på gator och torg.

Jag är tung i sinnet och har svårt att sova, för att jag vet att det här inte är den första och heller inte den sista som dör i en skjutning.
Jag har också en känsla av att något skaver i själen när det kommer för nära.
Våld sätter sig i kroppen.

Jag tänker på alla dem som på något sätt drabbas av skjutningar och våld. Det går kalla kårar på ryggen. All satans skit som händer hela tiden.
Det är så fruktansvärt sorgligt, men också en påminnelse om vilket jobb alla duktiga människor där ute gör som jobbar med socialt arbete och som aldrig tycks ge upp, hur tufft och hårt det än är.
Alla behövs.

Det är inte alltid jag lyckas i mitt jobb. Vissa ungdomar fortsätter karriären inom den kriminella världen. Det räcker med en procents motivation till att genomföra en förändring. Då kan vi hjälpas åt att nå målet tillsammans.
Om jag blir ledsen när det inte går? Självklart, jag är bara människa.
Men kan jag hjälpa en, är det värt allt.

Caroline Gottberg, fd Fältarbetare och ordförande i Riksförbundet för Fältarbete

Sveriges fältarbetare stöttar Musikhjälpen

Hej! Hoppas allt är bra med er därute.

I år landar Musikhjälpen på Stortorget i Lund, som går under parollen ”Alla har rätt att funka olika”. Vi kände att vi ville göra något utifrån vår fältarroll så vi har dragit igång en insamling under namnet ”Sveriges fältare stöttar musikhjälpen”. Målbilden är att få komma in i buren eller på något sätt bli uppmärksammade och sprida vårt gemensamma arbete i hela landet, vårt kontaktskapande och uppsökande arbetssätt. Vi vill också att fler folk får upp ögonen för vikten kring trygga vuxna som är ute och träffar våra ungdomar. Att kombinera detta med att vi skänker en summa till välgörande ändamål är något som ser som viktigt och är något vi vill ge alla fältare i landet en chans att vara med på.

MH2018_logo

Riksförbundet för fältarbete står bakom oss i detta, och de hoppas vi att ni också vill göra oavsett om man är ansluten till Rif eller inte, om man är i tjänst eller har bytt arbete. Så sprid det gärna på era egna sociala medier och kanaler. Länken till insamlingen är:

https://bossan.musikhjalpen.se/insamlingar/sveriges-faltare-stottar-musikhjalpen

Vill ni veta mer om musikhjälpen, så gå in på musikhjälpen.se

Har ni några frågor till oss om detta, så får ni jättegärna höra av er på nr 046-359 52 12 eller på mailen, faltgruppen@lund.se

Fältgruppen i Lund

Kielos budord

Till vår fantastiska kollega Kielo Penttinen som går i pension.

Kielo är en erfaren och driven person som jobbat längst med uppsökande fältarbete av oss i Fältgruppen Angered. Hon har lärt oss så mycket under åren; detta då hon är en person som har många visdomsord på lager som hon gärna delar med sig av. En del har varit lättare att förstå sig på än andra, men vi som varit hennes kollegor har alltid eftersträvat att följa dem så gott vi har kunnat. När hon nu lämnar oss för en tveklöst lika aktiv fritid, lämnar hon oss i stor saknad men med många klokheter i våra ryggsäckar. Vi tänkte här dela med oss av några utav ”Kielos budord” vilket består av ett antal råd som vi fångat upp under årens lopp som hennes arbetskamrater. Dessa budord ramade vi även in och gav som present till Kielo i julklapp för två år sedan.

 kielo1

 Kielos tio budord.

1.  Du ska aldrig lova ungdomar något du inte kan hålla  

Ungdomar vi jobbar med kan ha blivit svikna av vuxenvärlden många gånger. När vi försöker bygga relation och tillit får vi aldrig svika det förtroendet. Ett löfte kan betyda mer än vi tror.

2. Du ska alltid fälta på ettans växel 

När vi är ute i områdena och ungdomar ser oss är det viktigt att vi bjuder in till samtal genom att visa att vi inte har bråttom.

3. Du ska veta att alla människor går igenom stadierna morgon, förmiddag, middag, eftermiddag och kväll i livet

#densomvetdenvet

4. Vid dagens slut ska du ha åstadkommit något som var värt att stiga upp ur sängen för 

Detta kan vara ett mål för varje arbetsdag, som ett försök att hitta en mening i arbetet. Det är viktigt att kunna uppskatta ens egna arbete, även i det lilla.

5. Du ska inte svära på finska 

Efter Kielos hårda uppväxt på finska landsbygden har svordomarna på det finska språket fått en annan innebörd, därav är dom bannlysta.

6. Du ska aldrig lämna en kollega med hög arbetsbelastning ensam 

När man arbetar i ett arbetslag är det viktigt att se till gruppens behov. Vi har alla ett gemensamt mål i arbetet, därav är det viktigt att hjälpas åt och se när någon behöver en hjälpande hand, trots att denne kanske inte ber om den.

7. Du ska lära dig att lyssna på växterna när de talar till dig 

Om du spenderar tid med växter och försöker läsa av hur de mår så kan du lära dig att kommunicera med dem och se vilka behov de har. Detta är mycket viktigt för ett levande hem och för att få en frisk arbetsatmosfär, samt för att lära sig att respektera allt levande.

8. Vid fältande ska du alltid täta vid möte med andra 

Vi jobbar som ett team när vi arbetar uppsökande och det är viktigt att vi håller ihop i alla situationer; en regel som har funnits sedan finska vinterkriget.

9. Du ska alltid behålla köttbullarna på tallriken 

Vid formella middagar på arbetsplatsen såsom det årliga julbordet skall vi icke glömma att vi är tjänstemän som har ögonen på oss och måste alltid hålla ”måttet”. Därav får vi aldrig bli mer förfriskade än att vi kan behålla köttbullarna på tallriken. Denna regel gäller även för prinskorvar.

10. Har du tid att klaga på något har du tid att göra något åt det 

Det är väldigt lätt att kritisera ett beteende eller ett problem, men att samtidigt glömma av du själv är en del av lösningen och måste bidra till denna. Detta leder oss in på ytterligare ett talesätt som Kielo anammat: ”bakom varje klagomål finns ett önskemål”. Det är viktigt att inte tappa bort denna riktning under livets konflikthanteringar.

 

Historik 

Kielo menar att den röda tråden genom hennes arbetsliv alltid har varit ungdomsfokus. Under livets gång är hon tacksam att hon lärt sig vikten av att förändra det hon inte kan acceptera, acceptera det hon inte kan förändra, och förståndet att förstå skillnaden mellan dessa.

kielo2

Kielo startade sin karriär i Angered i januari 1980. Hon började arbeta i Rannebergens badhus som badmästare. Därefter gick hon en intern fritidsledarutbildning och började på Rannebergens parklek, öppna förskola samt eftermiddagsverksamhet för mellanstadieelever. Efter att parklekarna försvann deltog hon i områdesarbete i Rannebergen med olika projekt för ungdomar. Vidare började Kielo på Gårdstens fritidsgård i början av 90-talet, vilket blev den arbetsplats som hon arbetat på längst under sin karriär. År 2005 tog Kielo sin socionomexamen. Året därpå började hon på GUTS, en mötesplats för tjejer och transpersoner. Hon hann gå tillbaka till Gårdstens fritidsgård som metodutvecklare innan hon till sist blev anställd i fältgruppen 19/10 2010. Sedan dess har hon hunnit gå igenom ett antal chefsbyten, organisatoriska tillhörigheter samt ändrat arbetsuppdrag. För cirka 6 år sedan fick vi det uppdrag vi har i dagsläget och blev Fältgruppen Angered. Resten är historia.

Fältgruppen Angered

 

Upprop mot Nordiska motståndsrörelsen

gbg mot rasism1

Inför lördagens nazistdemonstration i Göteborg vill vi fältarbetare visa ett självklart och tydligt ställningstagande mot Nordiska motståndsrörelsen och deras fruktansvärda världssyn. Vi är socialarbetare och möter unga människor i hela Sverige. Unga människor som är judar, hbtq-personer eller som har funktionsvariationer. Vi möter andra unga som är muslimer, feminister, politiker, socialister och alla har dom olika färg på sin hy.

Dessa uppräkningar är bara kategorier, ett sätt att skikta människor, men alla är de grupper som nazisterna vill bli av med. Nordiska motståndsrörelsen är en terrororganisation och deras retorik och aktioner bygger på våld och hot om kommande våld. Vapenträning och praktiker om hur medlemmarna ska agera vid konfrontationer tillhör NMRs metoder. Medlemmar från terrororganisationen har ställts till svars för flera bombattentat i Göteborg och där en arbetare på ett flyktingboende än idag har livshotande skador till följd av det.

Att nazister får tåga på Göteborgs gator den 30/9 anser vi vara skamligt och ett hot mot de unga vi arbetar med. Nazistmarschen är också ett hot mot oss, som fältarbetare, då alla dessa kategoriseringar finns även bland oss. Att tillåta NMR demonstrera på våra gemensamma gator är ett hot mot Sveriges demokrati och vi anser det vara allas vårt ansvar att agera mot nazism på de sätt vi kan.

Nazisterna som ska tillåtas demonstrera anser oss vara landsförrädare eftersom vi vill att samhället ska vara något som ska finnas till för oss alla som är här, oavsett religion, sexuella preferenser, kroppsliga funktioner, demokratiska åsikter eller hudfärg. Det är inte förenligt med vår syn på världen att organiserade nazister återigen ska tillåtas inta våra offentliga utrymmen. Vi har sett nazisternas verkningar under skolmassakern i Trollhättan, angreppen mot demonstrerande unga på Mynttorget och attackerna på pride i både Falun och Kalmar . Det är inte Göteborgs sak att nazisterna kommer befinna sig just här den 30 september, det är allas våran sak.

Fältarbetare, City Göteborg

Fältarbetare, Västra Göteborg

Fältarbetare, Östra Göteborg

Fältarbetare, Borås kommun

Fältarbetare, Sundbyberg

Fältarbetare, Mölndals stad

Fältarbetare, Lerum

Fältarbetare, Umeå

Fältarbetare, Partille

Fältarbetare, Vänersborg

Fältarbetare, Sundbyberg

Fältarbetare, Västra Hisingen

Fältarbetare, Enskede-Årsta-Vantör

Fältarbetare, Norra Hisingen

Fältarbetare, centrala Stockholm

Fältarbetare, Ale

Fältarbetare, Hägersten-Liljeholmen

Fältarbetare, Östermalm

Fältarbetare, Södermalm

Fältarbetare, Angered

Fältarbetare, Skellefteå

Fältarbetare,  Ånge

Fältarbetare, Härnösand

Fältarbetare, Vallentuna

Fältarbetare, Sundsvall

Fältarbetare, Angered

Fältarbetare, Farsta

Fältarbetare, Trollhättan

 

Publicerad i Göteborgs Fria

http://www.friatidningen.se/artikel/130832

A-traktorer

 

”Hur många ska ha A-traktor?” Frågan ställs av en av våra områdespoliser till en sjundeklass på 23 elever. Nästan hälften av ungdomarna räcker upp handen, intresset är stort. Vi är på en av kommunens två högstadieskolor, och pratar tillsammans med polisen om våld, kränkningar och ofredande, men också om vilka lagar och regler som gäller i trafiken.

2017-06-15 20.46.53

Samtidigt, på sociala medier och i samhället, pågår debatten om A-traktorernas vara eller inte vara. Vissa tycker att de helt ska förbjudas, andra tycker att man ska höja hastigheterna istället.

Jag förstår att om man har stressigt till jobbet en morgon att det kan vara väldigt irriterande att hamna i en bilkö bakom en gammal Volvo 740 med LGF-skylt där bak. Och att man blir förbannad när en 16-åring kör vårdslöst genom samhället i en skrothög som väger över ett ton kan jag också förstå.

Men det är inte alla som har sett gnistan i en ung killes ögon när han visar bilder på sitt ”bygge” som står hemma på gården. Eller nervositeten och förhoppningen hos en tjej som berättar att det snart är dags för teoriprovet för att ta AM-kort. Friheten att som 15-åring kunna sätta sig i sin egen ”bil” och ta sig var man vill (i 30 km/h) är ovärderlig för våra ungdomar som bor på landsbygden, långt bort från kollektivtrafik.

För oss fältare är det ett utmärkt samtalsämne i kontakten med ungdomarna. Att kommentera en skog av wunderbaums i backspegeln eller berömma någon för den egengjorda bakvingen blir ett sätt att visa dessa ungdomar at deras intresse faktiskt uppmärksammas och uppskattas av en del vuxna. Vi har ungdomar som kommer fram till oss och stolt berättar att de har satt på nya fälgar på traktorn eller monterat nya extraljus. Lika ofta får man höra att en packning har gått eller att växellådan har rasat. Men det är genom att möta ungdomarna i deras med- och motgångar som vi bygger relationerna. Om de fyra första samtalen handlar om luftfilter, växelspaksknoppar och bränsleförbrukning så kanske det femte handlar om något jobbigt som hänt, hemma eller i skolan.

Som fältare är det viktigt att följa utvecklingen och trenderna i ungdomsgrupperna, och ta det till sig. Om man är uppdaterad om vilket mobilspel som är populärt, vilka tv-serier man absolut inte får missa eller hur man ska snurra en fidget spinner, har man ett bra utgångsläge i kontakten med ungdomarna. Genom att känna till de regelverk som finns och vilka termer och utryck som används, gäller samma sak med A-traktorer.

Men samtidigt som vi uppmuntrar ungdomarna i deras intresse händer det att vi även får tillrättavisa dem när vi ser att de kör vårdslöst, eller om de kör med passagerare på flaket. Vi förklarar, och de är väl medvetna, om vilka konsekvenser beteendet kan få. Nästan alla dessa samtal avslutas med ett ”Kör försiktigt!” från oss och ett ”Detsamma!” från ungdomen.

Tillbaka i klassrummet. Polisen ställer frågor till de blivande A-traktorförarna. Hur fort får man köra? Måste man ha bälte? Hur många får sitta i? De allra flesta och bra koll på vilka regler man ska följa, samtidigt som jag vet att majoriteten med största sannolikhet kommer bryta flera av dem när det väl kommer till kritan.

Niklas Vestlund, Fältsekreterare Gnosjö kommun.