Var är vuxennärvaron på sociala medier?

Jag är född på 90-talet. Jag anses nog ändå relativt ung för att vara utbildad socionom med några års yrkeslivserfarenhet om du skulle fråga de flesta. I mitt arbete som fältarbetare med ungdomar kan jag ofta hänga med i deras vardagliga snack om det senaste inlägget från någon influencer, men ungefär lika ofta så har jag ingen aning om vad de pratar om och känner mig 100 år gammal. Det jag dock vet är att jag inte har någon aning om hur det är att vara ungdom idag och framförallt hur det är att växa upp i en värld med sociala medier så ständigt närvarande.

sociala medier

Det jag vet om hur det är att vara ung idag är ju det ungdomarna berättar för mig. Och med detta i bakhuvudet insåg jag att det skulle vara svårt att skriva denna text utan att de skulle få vara med på ett hörn. I min arbetsgrupp använder vi redan sociala medier som ett arbetsredskap. Ett exempel är de olika kampanjer som vi arbetat med via vårt Instagramkonto där vi har belyst och problematiserat våld i ungas nära relationer via #svartsjukaärinteromantiskt, pornografins påverkan på ungdomar och samhället via #detdärmedporr samt hedersrelaterat våld och förtryck via #detdärmedheder. Dessa kampanjer finns att se igen i höjdpunkterna i vårt Instagramkonto @faltgruppenmolndal (välkomna som nya följare!). Det jag helt enkelt gjorde för att få ungdomarna mer involverade i denna text var att jag bad ungdomarna att dela med sig av sina erfarenheter utifrån olika frågor som jag publicerade i ”stories” på Instagram. Jag är medveten om att denna undersökning inte på något sätt har någon vetenskaplig grund men det ger mig ett hum om vad ungdomar upplever på sociala medier.

Majoriteten, 71 %, av de ungdomar som svarade på min undersökning använder sociala medier mer än 4 timmar per dag. Av de ungdomar som svarade så använde nästan alla både Snapchat och Instagram men även Yubo, Facebook, Youtube, Whats App, Tiktok, Pinterest, kik, Jodel och Vsco var appar som nämndes. På frågan ”Vad är bra med sociala medier” svarade många ungdomar att det är enkelheten att hålla kontakten med varandra, från hela världen, och att det möjliggör för vänskaper, både att hålla vid tidigare vänskaper men också att skapa nya. Vissa ungdomar lyfte även upp att det är så lätt att få reda på nyheter och att bli uppdaterad om det som händer samt att det är roligt att följa sina vänners liv via sociala medier.

Men det finns självklart så mycket som är problematiskt med sociala medier. På frågan ”Vad är dåligt med sociala medier” lyfte ungdomarna själva att vissa använder sociala medier på ”fel sätt”, att det används som en sköld för att anonymt kunna kränka andra och att det finns mycket rasism och mobbning på sociala medier. Men framförallt så lyfte nästan samtliga av ungdomarna all press som det medför, att det finns ett ideal som visas upp som är ouppnåeligt. Ungdomarna beskriver att de jämför sig väldigt mycket med både vänner och andra de följer på sociala medier och att detta tar upp mycket tid och tar fokus från det riktiga livet. Det finns en stor stress över att konstant vara tvungen att vara nåbar. Majoriteten, 63 %, svarar att de känner stress på grund av sociala medier och att det handlar just om att ständigt behöva vara nåbar, hetsen som finns kring skönhetsideal samt att det är stressigt att hinna med att se allas uppdateringar och bilder.

Det sistnämnda är något som vi i vår arbetsgrupp samtalar med ungdomar nästan dagligen om. Unga som växer upp idag med sociala medier ständigt närvarande blir så stressade över att alltid behöva vara nåbara samt får sämre självkänsla över de osunda ideal som visas upp. Detta samtidigt som de ska prestera i skolan, vara duktiga i sina fritidsaktiviteter och gärna ha extrajobb.

Jag tänker tillbaka på hur det var när jag var tonåring. Den viktigaste bilden som togs på hela året var den i skolkatalogen, jag hade ju ingen Instagram-profil där jag kunde lägga ut de bilder som jag var mest nöjd med. Mobbning fanns såklart men det följde inte med hem efter att skolan var slut på samma sätt som det gör idag via sociala medier. Mobiltelefon hade jag ju men den gick det egentligen bara att ringa och sms:a på. Det var en helt annan värld, men det skiljer egentligen bara 10-15 år.

Så vad är det då jag vill ha sagt?

Till alla er vuxna som har ungdomar runt omkring er på något sätt: Var nyfikna, ställ frågor, läs på och framförallt; var ödmjuka inför att ni inte har en aning om hur det är att växa upp som ung idag.

Avslutningsvis vill jag lyfta min yrkeskår, jag är så stolt över att vara fältarbetare för jag vet att många av oss redan gör allt detta. Vi ligger i framkant när det gäller användningen av sociala medier som arbetsredskap och vi har ett nyfiket förhållningssätt gentemot de ungdomar vi arbetar med. Men i den takt utvecklingen går framåt får vi aldrig stanna av. Vi kan alltid fråga lite mer, lyssna lite längre och alltid bli lite, lite bättre fältarbetare.

Elsa Björklund, Fältgruppen Mölndals Stad

Annonser

Lär känna styrelsen i Riksförbundet för fältarbetare

Den 12-14 mars i år genomfördes den årliga rikskonferensen för fältare, där fältgrupper kommer från hela Sverige. Detta års tema var #intebaradittliv och handlade om jämställdhet som verktyg, normer och våldsprevention. Under årsmötet valdes en ny styrelse, med både kvarsittande styrelsemedlemmar och nyinvalda.

För att lära känna vilka personer som sitter i styrelsen har vi i opinionsgruppen, som är en del av Riksförbundet för fältarbetare, ställt tre snabba frågor till varje styrelsemedlem. Nu kan vi alltså få reda på vad fältarbetare allt från Järfälla till Gotland tycker är givande med RIF – och vad är egentligen det bästa med att vara fältarbetare?

58629921_1165085706949033_2066314839189356544_n
Från vänster överst: Jerry Wallén, Elsa Björklund, Martin Eidsten. Från vänster nederst: Karolina Nilsson Bernin, Anna Thunegard, Marcus Karlsson.

Elsa–Vice Ordförande & Medlemsansvarig – Fältgruppen Mölndals stad

  1. Vad tycker du är det bästa med att arbeta som fältarbetare?
    Att få finnas som en trygg vuxen i ungdomars liv och att få stötta ungdomarna där dem befinner sig. Att jobba med ungdomar är aldrig tråkigt och jag utvecklas varje dag i mötet med ungdomarna.
  1. Vad skulle du vilja påverka för frågor under din tid i RIF-styrelse?
    Som medlemsansvarig vill jag finnas som stöd för medlemmarna och stötta dem i just de frågor de brinner för. I övrigt vill jag arbeta för att värdet av fältarbete ska uppmärksammas! Förebyggande arbete gör skillnad!
  1. Vilket är ditt bästa tips till de som är intresserade eller redan verksamma som fältarbetare?
    Var nyfiken, ungdomarna är experter på sina egna liv. Glöm aldrig att ”bara” finnas där och lyssna kan vara så betydelsefullt!

 

Jerry Wallén – Regionansvarig – Fältgruppen Österåker

  1. Vad tycker du är det bästa med att arbeta som fältarbetare?
    Helt klart att finnas på de arenor där ungdomarna finns. Att inte behöva vänta på att de besöker verksamheten eller tar kontakt med mig, utan att jag som trygg vuxen finns tillgänglig i ungdomarnas vardag.
  1. Vad skulle du vilja påverka för frågor under din tid i RIF-styrelse?
    Jag ser enormt mycket fram emot att få följa med -och vara delaktig i den ständiga utvecklingen som sker i vår yrkeskår i takt med att samhället förändras.
  1. Vilket är ditt bästa tips till de som är intresserade eller redan verksamma som fältarbetare?
    Jag är helt säker på att vi på sikt kommer att bli fler vuxna i olika professioner som finns på ungdomarnas offentliga arenor. Mitt tips blir därför riktat till dem som idag arbetar som exempelvis fritidsledare på fritidsgård men som funderar på att arbeta uppsökande, att vässa sina kunskaper i nätverksarbete, risk & skyddsfaktorer och i hur andra funktioner så som socialtjänsten fungerar. För att sedan använda sitt stora relationskapital för att göra skillnad på ett metodiskt och strukturerat sätt.

 

Anna Thunegard – Ordförande – Fältfritidsledare Gotland

  1. Vad tycker du är det bästa med att arbeta som fältarbetare?
    Att det är så varierande att man kan styra mycket själv. Att ingen dag är den andra lik.
  1. Vad skulle du vilja påverka för frågor under din tid i RIF-styrelse?
    Att vi alla jobbar mot en gemensamvärdegrund, och bemötande mot både ungdomar och andra vuxna.
  1. Vilket är ditt bästa tips till de som är intresserade eller redan verksamma som fältarbetare?
    Det är ett otroligt roligt jobb där du använder dig själv som verktyg, att möta ungdomar som faktiskt lyckats genom att de mött en vuxen som såg dem. Det bästa tipset är att vara öppen och inlyssnande.

 

Marcus Karlsson – Sekreterare– Järfälla kommun

  1. Vad tycker du är det bästa med att arbeta som fältarbetare?
    Jag säger två saker. Att få träffa alla dessa härliga ungdomar och dessutom uppskattar jag den stora variation i arbetsuppgifter som vi fältare har. Man får göra allt möjligt roligt!
  1. Vad skulle du vilja påverka för frågor under din tid i RIF-styrelse?
    Min första utgångspunkt var att göra mitt bästa och lära mig. Efter drygt ett år inom styrelsen har min viktigaste fråga blivit att försöka öka intresset för att medlemmar ska engagera sig i föreningen. Idag finns det många möjligheter att göra det, t.ex. genom styrelsen, olika arbetsgrupper, opinionsgruppen, regionssamordnare, instagramkontot eller bloggen. Alla bidrag är värdefulla!
  1. Vilket är ditt bästa tips till redan verksamma som fältarbetare?
    Kvalitet före kvantitet! Det är bättre att göra några få saker riktigt bra, än att göra massor som blir okej. Här gäller det att kunna prioritera och säga nej när det behövs.

 

Karolina ”Karro” Nilsson Bernin – Kassör – Fältsekreterare i Sundbyberg stad

  1. Vad tycker du är det bästa med att arbeta som fältarbetare?
    Mötet med ungdomarna i deras miljöer och vårt förebyggande arbete när vi kör interaktiva lektioner med eleverna. 
  2. Vad skulle du vilja påverka för frågor under din tid i RIF-styrelse?
    Få med fältare från hela Sverige i de arbetsgrupper som finns och kommer att bildas.
  3. Berätta om ett viktigt och inspirerande möte du fått genom arbetet som fältarbetare!
    Ett möte med en ungdom som blivit vittne till en händelse och vägrade vittna. Hens lärare förde oss samman och vi gick tillsammans till Stödcentrum hos polisen och hen var beredd att vittna efter ett bra emottagande. Hen och jag fick en bra kontakt och vi gick på Polismuseet tillsammans eftersom hen blev nyfiken på att bli polis efter gymnasiet. Vi har än idag lite kontakt och detta var för drygt 10 år sedan.

 

Martin Eidensten – Webbansvarig – Fältgruppen Farsta

  1. Vad tycker du är det bästa med att arbeta som fältarbetare?
    Att få vara en annan slags vuxen som kan möta ungdomar i situationer där de annars ofta lämnas ensamma.
  1. Vad skulle du vilja påverka för frågor under din tid i RIF-styrelse?
    Jag vill jobba för att den oerhörda kunskap vi har i vår grupp lyfts fram och sprids. Både inom vår grupp och utanför.
  1. Berätta om ett viktigt och inspirerande möte du fått genom arbetet som fältarbetare!
    Som fältare är det inte alltid vi vet när vi förebygger eller hjälper. Något vi upplever som litet kan en ungdom uppleva som oerhört stort. Efter ett klassjobb uttryckte en ungdom att hen var ensam genom att ge mig en lapp. Efter det försökte jag få till en kontakt men lyckades inte. Jag hälsade alltid när vi sågs men det blev aldrig mer än några minuter och inte många gånger totalt. Hen bytte skola några månader senare och jag kände att jag misslyckats. Två år senare får jag ett SMS av ungdomen som ville tacka för stödet och berätta att hen nu har det bra och har massa vänner i nya klassen.

 

Opinionsgruppen
Annie Billingsdal, Fältare i Göteborg City
Astrid Johnsson, Fältare i Göteborg City
Johan Andersson Berg, Fältare i Göteborg City
Sofia Johansson, Fältare i Borås

Sveriges fältarbetare stöttar Musikhjälpen

Hej! Hoppas allt är bra med er därute.

I år landar Musikhjälpen på Stortorget i Lund, som går under parollen ”Alla har rätt att funka olika”. Vi kände att vi ville göra något utifrån vår fältarroll så vi har dragit igång en insamling under namnet ”Sveriges fältare stöttar musikhjälpen”. Målbilden är att få komma in i buren eller på något sätt bli uppmärksammade och sprida vårt gemensamma arbete i hela landet, vårt kontaktskapande och uppsökande arbetssätt. Vi vill också att fler folk får upp ögonen för vikten kring trygga vuxna som är ute och träffar våra ungdomar. Att kombinera detta med att vi skänker en summa till välgörande ändamål är något som ser som viktigt och är något vi vill ge alla fältare i landet en chans att vara med på.

MH2018_logo

Riksförbundet för fältarbete står bakom oss i detta, och de hoppas vi att ni också vill göra oavsett om man är ansluten till Rif eller inte, om man är i tjänst eller har bytt arbete. Så sprid det gärna på era egna sociala medier och kanaler. Länken till insamlingen är:

https://bossan.musikhjalpen.se/insamlingar/sveriges-faltare-stottar-musikhjalpen

Vill ni veta mer om musikhjälpen, så gå in på musikhjälpen.se

Har ni några frågor till oss om detta, så får ni jättegärna höra av er på nr 046-359 52 12 eller på mailen, faltgruppen@lund.se

Fältgruppen i Lund

Ska det va såhär?

En ungdom jag träffade idag pratade om tur och hela ansiktet lyste. Han log, vände bort huvudet och blev själv förvånad över hur bra han mådde. Han har upplevt tur. Tur som har gjort att livet tagit en ny vändning för honom. Tur som har gjort att han litar på sin egen kapacitet till att göra något annat än den väg han slagit in på när vi först träffade honom. Tur, som jag i mångt om mycket skulle kalla mod och styrka.

Det är inte första gången jag eller mina kollegor träffar en ungdom som lyckas vända livet under tiden hen har kontakt med oss. Som får framtidstro och prata om tur istället för otur. Det är ofta så. Vi träffar ungdomar i vårt arbete som ofta mår dåligt, har en svår livssituation eller som inte har hittat sitt sammanhang än. Vi kan göra skillnad och vi gör det varje dag. Genom att lyssna och höra vad ungdomarna säger. Ta dem på allvar och stödja dem. Ge goda råd och kramar. Visa att vi står kvar även när ungdomen blir besviken på sig själv för att en förändring inte lyckades på första försöket. De har inget att skämmas för. Alla kan vi hamna i livssituationer som vi inte rår på helt ensamma. Det jag och mina kollegor gör i fältarbetet är inte att lösa deras problem. Vi stöttar dem till att hitta en utväg som fugerade för just den specifika ungdomen. Det är sällan samma väg för alla. Det som är gemensamt är att det är ungdomen själv som gör det svåra arbetet. Vi hjälper bara till. Vi kan prata och motivera till en framtidstro och vi kan praktiskt hjälpa till i kampen att få rätt förutsättningar så att ungdomen kan förändra. Ibland tar det kortare tid och ibland tar det längre tid. Ibland får vi se vilken direkt påverkan vi gör. Ibland får vi höra om det långt senare.

Det är inte sällan vi träffar ungdomar som kommit hit från andra länder. Dessa ungdomar har precis som alla andra ett behov av trygghet, framtidstro, samhörighet och möjligheter. Det gäller även för den ungdom som jag beskrev inledningsvis. Men det har skett en skiftning på stan. Det har hänt fler och fler gånger att jag har behövt höra oro och tvivel ifrån ungdomarna jag träffar i mitt arbete. Oro som handlar om vad som händer om Sverigedemokraterna vinner valet på söndag. Tvivel som även ungdomen jag pratade med idag känner.

”Kommer de slänga ut oss? Jag har permanent uppehållstillstånd, kan de ändå säga att jag måste åka? Vad kommer hända med mina vänner? Vi kom till Sverige för att det är bra och tryggt här, men nu tror jag inte Sverige är bra längre. Jag får inte rösta. Kan jag inte göra något för att påverka då? Vad röstar du på? Tror du att alla kommer rösta för att bli av med oss? Kommer jag vakna på måndag och behöva åka någon annanstans? Var ska jag ta vägen då? Jag har ju bara Sverige nu.”

De här frågorna är inte hypotetiska. De här frågorna är inte alla, bara några av de få som ställs. Men alla på samma tema. De ställs till mig och mina kollegor som ett uttryck för en verklig oro. Ytterligare en ovisshet om framtiden. En ovisshet som ingen ska behöva känna.

Jag behöver berätta, förklara och skapa rimliga förväntningar på vad det är som skulle kunna ske eller inte ske beroende på hur valet går. För mig är det ett fruktansvärt samtal att ha många gånger. Därför att de här ungdomarna redan har varit med om detta en gång eller flera. Eller så känner de någon som varit i den här situationen. Där omständigheter, samhällsklimat och politik gjort att de inte fått växa upp och leva sitt liv på en och samma plats. På samma gata där de är födda, i sina egna familjer, med sitt modersmål som första språk, med trygghet, med självklara vägar i livet, med svar på vad som ska hända i morgon eller nästa vecka. Någon annan eller något annat har valt åt dem att de ska lämna, fly, hitta en bättre plats, en trygg plats där de har möjligheten att skapa sig en framtid. Nu är dem här och de kämpar på precis som alla de ungdomar som är födda här. I perioder går det sämre, i perioder går det bättre. Nu riskerar de att ryckas upp med rötterna igen. Hur ska jag som fältarbetare kunna hjälpa dem att hitta en utväg i det? Det kan jag nog inte. Inte ensam i alla fall.

För mitt arbete som fältarbetare förutsätter att det finns praktiska möjligheter för mig att hjälpa de olika personerna jag möter beroende på deras behov. Utan en politik som står för jämlikhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter blir jag rädd att den möjligheten försvinner. Då har jag och mina kollegor inte samma möjligheter att stötta unga till ett liv i trygghet på samma sätt som vi gör idag. Jag hoppas att så aldrig kommer bli fallet. Jag hoppas att jag och ungdomarna kan skratta åt våra samtal när valet väl har varit. Att det inte alls blev som befarat, att det blev mycket bättre.

 

vallokal2018
Astrid Johnsson – Fältarbetare, City i Göteborg

Förnuft, känsla och terrorism

En sliten, övergiven väska står lutad mot en papperskorg mitt i köpcentret Nordstan. Jag och kollegan passerar och båda fylls av tankar om bomber och förödelse. Klockan är efter 20:00 och det är bara några få själar kvar i köpcentret som dröjer kvar efter att affärerna stängt. Borde vi berätta för någon om väskan? En bit längre bort står tre poliser. De verkar upptagna och är involverade i ett samtal med en man. Borde vi ändå gå fram och störa och säga till om den där väskan? Tänk om det är en bomb?

Hittar en siffra på nätet från 2015 som gör gällande att 46% av Sveriges befolkning är mycket eller ganska oroliga över att drabbas av en terroristattack. Detta trots att risken att bli drabbad är mikroskopisk; knappt mätbar.

Det är 2013 och jag sätter mig i bilen för att köra hem från jobbet. Jag är inte det minsta orolig och känner ingen rädsla trots att det är relativt mycket trafik och många bilar ute på vägarna. Tre minuter senare frontalkrockar jag med en bil som kör alldeles för fort och kommit över på min sida av vägen. Jag befinner mig i ett kaos av splittrat glas, bucklig metall och doften av bränt krut från krockkuddarna. Personalen från räddningstjänsten verkar genuint förvånade över att jag lever när de kommer fram till mig vid bilvraket.

Varje år dör 250-300 personer i trafikolyckor i Sverige och 3000 skadas svårt. Det är mätbara siffror, 3 människor på 100 000 förolyckas varje år i Sverige. Jag hittar inga siffror kring rädslan för bilar. Jag antar att den är väldigt liten, kanske mikroskopisk och knappt mätbar. Jag är fortfarande inte särskilt orolig när jag sätter mig bakom ratten, inte ens när jag har min tvååriga dotter i baksätet.

Rädsla kan vara problematiskt och den behöver alltid diskuteras och prövas mot vetenskap och statistik. Våra hjärnor är programmerade att hantera rädslor på ett speciellt sätt. Mycket förenklat kopplar vår hjärna direkt på reaktioner som handlar om överlevnad när den registrerar fara. Detta för att vi exempelvis inte ska behöva tänka då vi lägger handen på en varm spisplatta innan vi tar bort den. Hjärnan prioriterar också minnen av farliga situationer så att vi snabbt skall känna igen dem och kunna undvika dem.

I en tid då våra hjärnor ständigt bombarderas med information kring farorna runt omkring oss är det kanske inte konstigt att oron för terrorism, kriminalitet och andra faror gör att vi känner oss mer rädda. För medierna har förstått att känslor, särskilt rädsla, säljer bättre än fakta. Vi är ju faktiskt programmerade att bete oss så. Vi blir också mindre benägna att i efterhand ta till oss fakta som går emot känslan då det inte biologiskt främjar vår överlevnad.

Men på sikt blir det här väldigt problematiskt då våra inte alltid befogade rädslor blir politik eller vedertagna sanningar. Känslan säger att det mördas fler i Sverige än tidigare, statistiken säger det motsatta. Känslan säger att fler drabbas av terroristattacker i Europa nu, när det i själva verket var mycket vanligare under 70- och 80-talet. Känslan säger att ungdomar dricker mer alkohol och tar mer droger än någonsin, medan statistiken säger det motsatta.

Den där jävla väskan gnager i huvudet. Vi bestämde oss för att inte störa poliserna och väskan står kvar vid papperskorgen. Tänk om det ändå är en bomb? Vi passerar platsen igen och ser en äldre, hemlös man som står lutad över väskan. Han har öppnat den och går igenom innehållet i jakt efter något användbart. Han hittar inget annat än ett par trasiga vantar, smutsiga tygbitar och någon tom plastbehållare; skräp! Väskan var alltså skräp som inte riktigt gick ner i locket på skräpbehållaren och istället placerades mot sidan av skräpkorgen.  Plötsligt känns vår gemensamma rädsla rätt fånig och vi skämtar och skrattar åt situationen när vi går vidare. Men jag tycker att min rädsla för övergivna väskor är problematisk, för tyvärr är det ju inte bara väskor som sätter igång de där reaktionerna i min kropp; det handlar ju även om människor som ser ut på ett visst sätt, människor med andra trosuppfattningar än min egen och en massa annat som jag programmerats att vara rädd för.

Johan Andersson Berg – Fältarbetare, City i Göteborg

Kielos budord

Till vår fantastiska kollega Kielo Penttinen som går i pension.

Kielo är en erfaren och driven person som jobbat längst med uppsökande fältarbete av oss i Fältgruppen Angered. Hon har lärt oss så mycket under åren; detta då hon är en person som har många visdomsord på lager som hon gärna delar med sig av. En del har varit lättare att förstå sig på än andra, men vi som varit hennes kollegor har alltid eftersträvat att följa dem så gott vi har kunnat. När hon nu lämnar oss för en tveklöst lika aktiv fritid, lämnar hon oss i stor saknad men med många klokheter i våra ryggsäckar. Vi tänkte här dela med oss av några utav ”Kielos budord” vilket består av ett antal råd som vi fångat upp under årens lopp som hennes arbetskamrater. Dessa budord ramade vi även in och gav som present till Kielo i julklapp för två år sedan.

 kielo1

 Kielos tio budord.

1.  Du ska aldrig lova ungdomar något du inte kan hålla  

Ungdomar vi jobbar med kan ha blivit svikna av vuxenvärlden många gånger. När vi försöker bygga relation och tillit får vi aldrig svika det förtroendet. Ett löfte kan betyda mer än vi tror.

2. Du ska alltid fälta på ettans växel 

När vi är ute i områdena och ungdomar ser oss är det viktigt att vi bjuder in till samtal genom att visa att vi inte har bråttom.

3. Du ska veta att alla människor går igenom stadierna morgon, förmiddag, middag, eftermiddag och kväll i livet

#densomvetdenvet

4. Vid dagens slut ska du ha åstadkommit något som var värt att stiga upp ur sängen för 

Detta kan vara ett mål för varje arbetsdag, som ett försök att hitta en mening i arbetet. Det är viktigt att kunna uppskatta ens egna arbete, även i det lilla.

5. Du ska inte svära på finska 

Efter Kielos hårda uppväxt på finska landsbygden har svordomarna på det finska språket fått en annan innebörd, därav är dom bannlysta.

6. Du ska aldrig lämna en kollega med hög arbetsbelastning ensam 

När man arbetar i ett arbetslag är det viktigt att se till gruppens behov. Vi har alla ett gemensamt mål i arbetet, därav är det viktigt att hjälpas åt och se när någon behöver en hjälpande hand, trots att denne kanske inte ber om den.

7. Du ska lära dig att lyssna på växterna när de talar till dig 

Om du spenderar tid med växter och försöker läsa av hur de mår så kan du lära dig att kommunicera med dem och se vilka behov de har. Detta är mycket viktigt för ett levande hem och för att få en frisk arbetsatmosfär, samt för att lära sig att respektera allt levande.

8. Vid fältande ska du alltid täta vid möte med andra 

Vi jobbar som ett team när vi arbetar uppsökande och det är viktigt att vi håller ihop i alla situationer; en regel som har funnits sedan finska vinterkriget.

9. Du ska alltid behålla köttbullarna på tallriken 

Vid formella middagar på arbetsplatsen såsom det årliga julbordet skall vi icke glömma att vi är tjänstemän som har ögonen på oss och måste alltid hålla ”måttet”. Därav får vi aldrig bli mer förfriskade än att vi kan behålla köttbullarna på tallriken. Denna regel gäller även för prinskorvar.

10. Har du tid att klaga på något har du tid att göra något åt det 

Det är väldigt lätt att kritisera ett beteende eller ett problem, men att samtidigt glömma av du själv är en del av lösningen och måste bidra till denna. Detta leder oss in på ytterligare ett talesätt som Kielo anammat: ”bakom varje klagomål finns ett önskemål”. Det är viktigt att inte tappa bort denna riktning under livets konflikthanteringar.

 

Historik 

Kielo menar att den röda tråden genom hennes arbetsliv alltid har varit ungdomsfokus. Under livets gång är hon tacksam att hon lärt sig vikten av att förändra det hon inte kan acceptera, acceptera det hon inte kan förändra, och förståndet att förstå skillnaden mellan dessa.

kielo2

Kielo startade sin karriär i Angered i januari 1980. Hon började arbeta i Rannebergens badhus som badmästare. Därefter gick hon en intern fritidsledarutbildning och började på Rannebergens parklek, öppna förskola samt eftermiddagsverksamhet för mellanstadieelever. Efter att parklekarna försvann deltog hon i områdesarbete i Rannebergen med olika projekt för ungdomar. Vidare började Kielo på Gårdstens fritidsgård i början av 90-talet, vilket blev den arbetsplats som hon arbetat på längst under sin karriär. År 2005 tog Kielo sin socionomexamen. Året därpå började hon på GUTS, en mötesplats för tjejer och transpersoner. Hon hann gå tillbaka till Gårdstens fritidsgård som metodutvecklare innan hon till sist blev anställd i fältgruppen 19/10 2010. Sedan dess har hon hunnit gå igenom ett antal chefsbyten, organisatoriska tillhörigheter samt ändrat arbetsuppdrag. För cirka 6 år sedan fick vi det uppdrag vi har i dagsläget och blev Fältgruppen Angered. Resten är historia.

Fältgruppen Angered

 

Upprop mot Nordiska motståndsrörelsen

gbg mot rasism1

Inför lördagens nazistdemonstration i Göteborg vill vi fältarbetare visa ett självklart och tydligt ställningstagande mot Nordiska motståndsrörelsen och deras fruktansvärda världssyn. Vi är socialarbetare och möter unga människor i hela Sverige. Unga människor som är judar, hbtq-personer eller som har funktionsvariationer. Vi möter andra unga som är muslimer, feminister, politiker, socialister och alla har dom olika färg på sin hy.

Dessa uppräkningar är bara kategorier, ett sätt att skikta människor, men alla är de grupper som nazisterna vill bli av med. Nordiska motståndsrörelsen är en terrororganisation och deras retorik och aktioner bygger på våld och hot om kommande våld. Vapenträning och praktiker om hur medlemmarna ska agera vid konfrontationer tillhör NMRs metoder. Medlemmar från terrororganisationen har ställts till svars för flera bombattentat i Göteborg och där en arbetare på ett flyktingboende än idag har livshotande skador till följd av det.

Att nazister får tåga på Göteborgs gator den 30/9 anser vi vara skamligt och ett hot mot de unga vi arbetar med. Nazistmarschen är också ett hot mot oss, som fältarbetare, då alla dessa kategoriseringar finns även bland oss. Att tillåta NMR demonstrera på våra gemensamma gator är ett hot mot Sveriges demokrati och vi anser det vara allas vårt ansvar att agera mot nazism på de sätt vi kan.

Nazisterna som ska tillåtas demonstrera anser oss vara landsförrädare eftersom vi vill att samhället ska vara något som ska finnas till för oss alla som är här, oavsett religion, sexuella preferenser, kroppsliga funktioner, demokratiska åsikter eller hudfärg. Det är inte förenligt med vår syn på världen att organiserade nazister återigen ska tillåtas inta våra offentliga utrymmen. Vi har sett nazisternas verkningar under skolmassakern i Trollhättan, angreppen mot demonstrerande unga på Mynttorget och attackerna på pride i både Falun och Kalmar . Det är inte Göteborgs sak att nazisterna kommer befinna sig just här den 30 september, det är allas våran sak.

Fältarbetare, City Göteborg

Fältarbetare, Västra Göteborg

Fältarbetare, Östra Göteborg

Fältarbetare, Borås kommun

Fältarbetare, Sundbyberg

Fältarbetare, Mölndals stad

Fältarbetare, Lerum

Fältarbetare, Umeå

Fältarbetare, Partille

Fältarbetare, Vänersborg

Fältarbetare, Sundbyberg

Fältarbetare, Västra Hisingen

Fältarbetare, Enskede-Årsta-Vantör

Fältarbetare, Norra Hisingen

Fältarbetare, centrala Stockholm

Fältarbetare, Ale

Fältarbetare, Hägersten-Liljeholmen

Fältarbetare, Östermalm

Fältarbetare, Södermalm

Fältarbetare, Angered

Fältarbetare, Skellefteå

Fältarbetare,  Ånge

Fältarbetare, Härnösand

Fältarbetare, Vallentuna

Fältarbetare, Sundsvall

Fältarbetare, Angered

Fältarbetare, Farsta

Fältarbetare, Trollhättan

 

Publicerad i Göteborgs Fria

http://www.friatidningen.se/artikel/130832